Dagens (korta) tänkvärda - med tankens kraft kan man styra mycket...
Källa: we♥it

 

 

Yes, I did it! Igår nådde jag mitt mål :-) Knäet höll och kroppen var i hyfsat bra form i övrigt så jag kunde springa mina 5 km - 5,4 till och med. Skönt! Nu kan man börja jobba på tiden också. Alltid roligt att ha något att sträva efter. Jag gick ut och sprang kl 22 och det var lovely att springa så sent. Friskt i luften (vilket det i och för sig är för det mesta nu, kan inte påstå att det är rena sommarhettan) och ganska lugnt ute, vilket jag gillar. Jag föredrar verkligen vara i mig själv och för mig själv när jag är ute.

 

 

Måste gå, önskar er en bra dag så länge!

 

KRAM

 

Efter mitt välbehövliga pass ute i skogen blev jag attackerad av min hund när jag kom hem. Som alltid när vi tränat. Hon gillar... svett. Inte fräscht, jag vet, men sen är hon ju en hund och de tycker och tänker ju inte riktigt som oss alla gånger ;-)


Jag ljög häromdagen. Utan att själv veta om att jag mätt fel, men Novia och jag tog inte en runda på 4 km häromdagen, 3,5 blev det. Rätt ska vara rätt (för min egen del, eftersom det är lite kul att hålla koll på alla kilometer man svettas igenom). Tyckte väl att det inte stämde. Men 4,2 idag som förra veckan. Får bli 5 snart, men då får jag nog ta det lite lugnare där kring 3-4 km, för nu blir jag så ivrig och vill hem fort samt testa mig själv. Klurar på var jag ska öka  min lilla tur... Känner verkligen att jag behöver denna träning mer än vanligt, när det annars är ganska hektiskt i mitt huvud med planeringar, beslut, div att hålla reda på, en i perioder väldigt testande och krävande dotter (om än extremt rolig numera, idag gjorde hon mig dubbelvikt av skratt flera gånger!). Det är ett av mina verktyg till att coola ner lite :-)


Ett av dagens inköp. Ett av två. Vi fann verkligen inget till lördagen, men nu var vi utanför stan, så imorgon blir det sökande i stan och/eller Bergvik efter jobbet. Skrämmande nog fick vi bara med oss - hör här - riskakor och detta (ja, vad heter det?) för iPhonen när jag springer. Ang riskakorna, det var nödvändigt för att Liv skulle vara nöjd på hemvägen :-)

Det tar sig - jag sprang 3,5 km idag och knäet höll hela vägen! Yey! Väl hemma stod J i köket och idag blev det den tidigare nämnda spättan. Det var riktigt gott och jag längtar redan till morgondagens lunchlåda.


Dags att bita i lite "jobb" - tavlorna. Älskar verkligen min lilla hobby, att så många vill beställa och för den respons jag får. Jag säger det åter igen, tack till er (ni är många läsare som beställer)!! Har också planer på att fixa lite med bloggdesignen, får se om tiden räcker till. Annars blir det lite nu och lite senare bara, inget som det är någon som helst brådska med, bara kul :-) Att sitta här vid datorn på kvällen, lyssna på bra musik och få vara kreativ, det får mig verkligen att landa efter (oftast) händelserika dagar.

Maten står i ugnen (blir sen middag idag), luktar verkligen gott. Är väldigt nöjd med min löpning idag! Knäet höll hela turen på 3,2 km och kondisen var med den också. Nog måtte jag väl klara mitt mål på 5 km så småningom utan stopp om jag får fortsätta må bra. Just idag kändes det som jag kunnat springa det men eftersom det ska vara bra att trappa upp löpningen efter långt uppehåll gjorde jag inte det. Ett steg i taget.

I min peppande träningsgrupp kom L med idén att styra upp ett träningsmål för året. Jag klurade lite på det... och bad en bön att mitt knä kommer bli bra om jag gör allt jag kan för att det ska bli bra - och sen kunna börja springa. Eftersom jag är långt ifrån en långdistanslöpare, jag kör gärna en käck och lagom runda några km när jag är (var) ute, så ska det bli ändring på det! Som gammal jag-hatar-att-springa-person till att jag började tycka om det från någonstan (ja, var?!) vill jag ju kunna ta mig igenom 5 km utan stopp. DET får bli mitt mål! OM knäet, som jag tjatar om, håller. Ett steg i taget...

Jag har inte tyckt det varit jobbigt att kroppen förändrats i samband med graviditet och förlossning. För det har den gjort. Däremot har jag haft mål under Livs första år, så länge jag mått bra. Det var att gå ner alla graviditetskilon och börja bygga upp mig igen. Både styrkemässigt och konditionsmässigt. Jag tycker det har gått bra, men jag har verkligen tagit det lugnt. Nu är jag nere på "normalvikt", men kroppen är ju inte riktigt så stark som jag önskar än. Men det får ta sin tid såklart!

Nu har jag ju kommit igång med träningen något sådär i alla fall (förutom alla promenader som jag började med tidigt och älskar!) och ett mål under detta år är att köra två pass i veckan, i den mån det går. Gärna mer om det finns utrymme. Jag vill också börja springa igen (som blir ett av passen t ex) men vi får se hur det går med knäet. Jag jobbar på det...

Magen hoppas jag också blir starkare, samt rygg. Ja, hela bålen såklart. Är ännu något svag där och så fort jag blir lite svullen ser jag ut att vara gravid i vecka 20 igen (för att inget håller in det?) ;-)



Magen några dagar efter förlossning. Yes, jag såg fortfarande gravid ut ett bra tag efter! På avd 11 när Liv var ute frågade personalen om jag inte skulle ha en till snart haha. Den var seg den goa magen, men gick sakta men säkert tillbaka. Den andra bilden från sommaren -09 säger väl inte så mycket mer än att den magen som jag hade där under, ditåt siktar jag, även om jag inte tror jag kommer just dit igen ;-) Eller vem vet? Jag kanske får mig ett ryck en vacker dag.

För 1,5 vecka sedan skrev jag om mitt (ev) löparknä. Hittade detta inlägg och nu jobbar jag med de övningar som det tipsades om samt stretchar i stort sett varje dag innan ett par nya skor skall inhandlas. Tips till fler som har löparknä!

För längesedan trodde jag ALDRIG att jag någon gång i livet skulle få för mig att bege mig ut och springa. Frivilligt. Löpning på skolschemat var ju ett måste som jag snällt tog mig igenom, men aldrig gillade. Att träna blev ett stort intresse vid 12-13 års ålder då jag gick på F&S, men just löpning föll jag inte för. Trots detta ville jag gärna gilla det (ja, det låter nog aningen knepigt, jag vet) för jag tyckte det verkade så frigörande att springa och faktiskt tycka om det och ju mer sugen jag blev på att testa det för några år sedan ju närmare kom jag löparskorna... så jag satte på mig dem en vacker dag. En kort sträcka i taget. Sen gå. Och på det igen. Bra musik i öronen var ett måste.

När vi flyttade till Södra Råtorp för två år sedan började jag springa lite i skogen intill och samtidigt gjorde J det. Jag blev fast! Det var inga avancerade eller längre turer på något sätt, ca 3-4 km några gånger i veckan. Alldeles lagom för min del men jag mådde så bra av det, kombinerat med annan träning. Sen blev jag gravid och sprang några gånger till innan jag la ner det för tillfället.

Den enda löparrelaterade fotot jag fann i min förra blogg. Sponsrad av Rönisch, Nike och Craft ;-)

 

I somras tyckte jag det var dags att ta upp det igen, efter ett års uppehåll. Jag hade powerwalkat en del under våren och sommaren och tyckte väl att kroppen var redo. Tyckte själv jag tog det lugnt, men... mitt högra knä strejkade efter några km första turen. Och tidigare andra. Osv... Pausade, och sprang först för två veckor sedan men det strejkade igen, trots stretch och mjuk start. Har pratat E, som också jobbar som sjukgymnat, tror det är löparknä och det tror jag med.

 

Söker man på löparknä får man bland annat fram dessa symptom:

Smärta på utsidan av knät - Check!

Smärtan ökar under pågående löpning, speciellt vid backar - Check!

Smärtan kan till slut bli så fruktansvärd att man omöjligt kan ta ett steg till (känns som en kniv i knät) - Check!

 

Det kan bero på överträning bland annat, och jag tror det var det felet jag gjorde i somras. Tog i lite för mkt med tanke på vad kroppen var van vid just då. Sen kan det bero på skorna och det är ju egentligen dags att byta så jag ska kika på ett par inom kort. Kan också hänga på något så enkelt som att dra åt skosnörena ordentligt! Knäband finns också. Ja, alternativen är många.

 

Någon mer som drabbats av detta? Har ni gjort något speciellt för att bli av med det isf?

 

Nog tusan ska jag kunna ge mig ut i spåren i vår igen! Att sakna löparträningen... det trodde jag väl heller aldrig jag skulle vara med om i mitt liv!

 

Edit: Eller kanske beror det på mina hormoner? ;-) Gäller att ha koll på cykeln isf!