Vi är så glada för att du finns i våra liv! Du sprider så mycket glädje och har verkligen gett oss ett nytt perspektiv på livet sen du kom. Det finns inte tillräckligt med ord som beskriver allt vi känner för dig. Mamma och pappa älskar dig! Grattis på Din dag!

 

 

"Pappaaaaa biiiiil, pappa boll" har hon sagt hela kvällen. För pappa kom hem mellan jobb och träning (sen jobb igen) för att hämta bandyklubban så han kan spela med just bollen som vi sa. "Mamma kolla, mamma va ä dä?" frågade hon vid köksbordet lite senare. Lyckoträff? Vet ej. Men första längre meningen tror jag nog det var.

 

Att hon börjat prata så väldigt är verkligen kul och så stort för oss som föräldrar. Som alla steg, ja ni vet. Jag blir alldeles bölig när jag tänker på hur stort det är att få vara mamma till Liv, att jag får vara med om denna resa. Att hon är MIN - min och Johans dotter. Denna vackra, smarta och roliga lilla tjej är VÅR, vi har skapat henne. Varje dag har jag moments med henne och när J är med och vi har det tillsammans räcker den där blicken, vi vet hur vi båda känner. Att jag får dela detta med honom kunde jag inte veta för några år sedan. Jag hoppades, men jag förstod inte hur det egentligen skulle vara. 

 

 

Just nu har vi en ganska tuff period dock. Jag började googla lite nu ikväll och det finns något som heter förtrots i denna ålder och yes - vi är där (oavsett namn är det någon form av trots)! Jag upplever att hon testar mig mest och jag måste erkänna att det tar en hel del på energin när dessa dagar och stunder kommer och J jobbar så mycket som han gör. Jag förstår dock att det är en period och det är bara att jobba på, tillsammans hon och jag. Jag har läst och tagit till mig massor av bra tips på nätet så jag känner mig lite bättre rustad och har stöd från nära och kära, det hjälper både Livan och mig! Fler som har/har haft riktigt trotsiga 1,5 till 2-åringar?

Idag har verkligen energidepåerna fyllts på, vilket behövdes för en trött mamma! Haha, var verkligen trött imorse trots att vi sovit relativt länge. DOINK och en iPhone kom farandes i världens fart av dottern, rakt i pannan!! UPP nu mamma! En bula senare var jag uppe... jaja, det var imorse och energidepåer pratade vi om ja. Förutom att min dotter oftast alltid ger så otroligt mycket energi till sin mor så kom jag hem till en bukett blommor. Bara sådär. Av min älskade sambo. Och ett par fina meningar till det ♥ Älskar dig min finaste!

Fick ett snabbt spontanbesök av finaste M, C, N och Domnio, som jag lämnde hemma hos mig när jag åkte iväg till Skåre med Liv... lät normalt? C hade inte direkt någonstans att ta vägen för att amma pga visning av deras lägenhet och givetvis står vårt hem öppet! Vi hade ju precis bokat upp oss med fadern som stod redo med kaffebryggaren på, så därför gick vi ganska direkt efter. Men lite kläm på godingen N hann jag med! Hos pappa fikades det och jag fick se allt nytt i huset - en vägg och några nya golv. Väldigt fint! Liv showade och busade där som vanligt och jag kunde ännu en gång konstratera att det var rätt att hon fick vara på dagis idag - hon är frisk! Framförallt förstod jag/vi det för att VILJAN varit starkare idag igen ;-) Älskade unge.

 

Vet ni vad jag ska hitta på nu? Jag ska sy. Har en alltför stor hög med kläder som absolut kan användas igen, men behöver några stygn här och var... Men jag måste erkänna att det tar emot att ta fram nål och tråd, tycker symaskinen är hundra gånger roligare. Fast lite avslappande är det, kanske något bra på TV samtidigt?

Jag tycker det är så kul att kunna gå tillbaka såhär i bloggen. Få minnas lite extra, denna dag speciellt med ett extra stort leende på läpparna. Tänk om jag visste att jag den 6 februari året därpå (hon prickade in mellan de två BF-datumen vi fick) skulle föda just vår lilla Liv. Att det var just HON som simmade runt i min mage (fattar knappt fortfarande!), ca 18 cm lång, sugandes på tummen och gäspandes. Envis och busig redan då, när hon inte ville visa att hon var just en hon, trots att jag dansade loss där inne i undersökningsrummet! Men nu med facit i hand, var det väldigt häftigt att inte veta om det var en hon eller han under förlossningen. När hon precis kommit ut tog det ett tag innan jag ens tänkte på att ta reda på det, jag var bara lättad över att lilla bebisen grät, att det var över (pust, vad utdraget det var!) och att jag fick känna på henne när de tvättade av henne (den klibbiga och bästa känslan minns jag också som igår). De fick fråga oss om de skulle visa vem som gömt sig i magen och den stunden glömmer jag aldrig, när de lyte upp henne och jag sa "DET ÄR EN LIV!". Det var enda namnet som var klart och så självklart att det var just Liv som var i magen hela tiden, i den stunden.

 

Liv och jag har bakat scones, sjungit och firat världens bästa pappa och sambo med paket på sängen denna morgon! Riktigt mysigt att sitta och ta en långfrukost med tända ljus och bara vara tillsammans innan vardagsbestyren och jobb tog tag i oss. Mer firande blir det under veckan med familj och släkt :-) Dessutom ska jag styra upp en middag på torsdag kväll för då är han ledig. Inte fel att få sprida ut firandet lite.

 

♥

 

Idag tänker jag också extra mycket på min älskade farmor, som för fem år sedan gick bort idag. Saknar dig!

Jag har följt en blogg sedan förra hösten: Vägen mot tre - Drömmen om ett barn och den krokiga vägen dit. Några kanske såg just progammet Drömmen om ett barn med Renée Nyberg på TV 3 förra hösten? Det gjorde jag och fastnade för Emelie och Anders som väntade på att få hämta sitt barn i Sydafrika. De fick inget besked under programmet, så jag började hänga med i deras blogg... och de har, bland annat tillsammans med oss läsare, väntat... och väntat... och väntat... De ställde sig i kö på adoption för över fyra år sedan, och fick därmed vänta ett bra tag. Varje fredag har man hoppats lite extra, då barnbesked ofta kommer då.  

 

Idag gick jag in och som de skriver har vattnet gått och de väntar på att få hämta hem sin nu 9 månader gamla lilla kille!!! Ett stort grattis till Emelie och Anders! :-) Vilken lycka och vilken Midsommarpresent (de fick reda på det precis innan självaste Midsommar)!

Har nyss sagt hejdå till P och O som varit förbi här på en kvällsfika för att fira lillebror lite. 22 år fyllda idag! På lördag väntar mer firande hos mamma och jag vet att han blir firad hos pappa också, så han har det inte dåligt han... ;-) Men det är han VÄRD!

 

Jag är en stolt storasyster som får se O ta sig för av livet! Min golfande bror, som åkte över till USA ett år och kom tillbaka förra våren. Flyttade sen till Jönköping och pluggar under terminerna på den interationella skolan, har startat företag på sidan, driver en skoltidning på nätet och DJ:ar Jönköping och Karlstad när tid finns. Nu har han över sommaren praktik på en reklambyrå i stan, för att lära sig den världen och plocka på sig ytterligare erfarenheter. Men han är främst den bästa brorsan och morbrodern - en go, rolig, snäll och omtänksam sådan!

Sen har jag inte alls hängt med på att han redan är 22?! Jag är ju 22...? Eller nej, just det, jag är ju 26 nu. 27 nästa år. Så var det. Tiden går FORT - det gäller att njuta av NUET, som O och jag konstaterade idag.

Bilder från Midsommarafton, en dag som bjöd på sol vid stugan. Som jag älskar dessa två ♥

 

Morgonens busiga pyjamastjej!

C, en av mina närmaste vänner, har tillsammans med sin man R fått möta sin son idag! LYCKA!! ♥
Ett STORT GRATTIS till er, finaste ni!

Hoppas ni får en bra kväll! KRAM till er!

Idag fyller min fina mamma år! Vi har redan hörts och ska träffas för mer firande imorgon,
men hon är värd att uppmärksammas extra mycket!

GRATTIS till dig ♥