Kärlek!
Liv bjöd på sång och bus efter sin förmiddagsvila i vår säng.
GLAD bebis!
Pappa kom snart in i sovrummet och då var det superkul att stå på hans mage! Dopklänningen hänger i bakgrunden, redo att användas nästa helg.
Det är så mycket spännande att se på omkring...!
Ja, här syns det att Livs mohikanfrisyr har växt och jag anar lite lätt självlockigt/vågigt... :-) Jag har tendenser, och J också, så hon lär väl få det också. Vet dock inte om detta bebishår får stanna kvar, har hört ngt om att det kan försvinna?
"Du är intressant!" Novia tycker dock inte att Liv är lika kul då hon har en tendens att dra i hennes päls... Ännu mer skön frisyr bjuds det också på ;-) Ni ser hur hon har skavt bort hår där bak med allt sitt gosande i sängen.
Fina, fina Novia! Lilla tussa som tyvärr inte får samma uppmärksamhet av mamma som förr, men hon klagar aldrig och vi passar på att gosa, leka och ha "SPA" (som jag kallar kloklippning, duschning, kamning m.m.) extra då Liv sover! Det dåliga samvetet kryper på ibland, samma gäller lilla Mila hemma hos mamma... OM jag hade haft fler händer ibland... Men jag vet egentligen att de har det riktigt bra ändå, speciellt med tanke på att min fina familj finns där för dem också såklart ♥
Fina godingen! Och du, det sa alla till mig, att Moa skulle tappa allt sitt tjocka hår. Men det har hon ju inte gjort hittills i alla fall, som du sett ;) Så Liv kanske också får behålla sin lilla kalufs!
SV: Åh vännen, det är sådär. Och det är inte lätt att läsa av dom hela tiden. Och det ändras snabbt ibland, vad dom vill och vad som funkar. En kvällen/natten funkar det si, och andra så. Man får verkligen vara flexibel! Men det går i perioder som sagt, sen rättar det till sig lite igen. Men jag kommer ihåg att Moa sov ofta med oss i den åldern, just för att hon var så gnällig och kinkig vid läggning. Då somnade hon gott och sov bättre hela natten sen. Det är nog ett närhetsbehov i den åldern, och visst kan man vara stönig och strida med att dom ska sova i egen säng osv osv. Men vi gjorde inte det, vilket resulterade i att vi i alla ändå sov bättre och det blev inte lika kämpiga nattningar.
Ja det kan verkligen skilja sig mellan dag och natt, men jag känner att vi gått igenom samma sak med Moa, så det är inget konstig lilla Liv har för sig i alla fall :) Och du vet ju hur sömnen har ändrats för Moa! Sovit hela nätter utan att äta en lång period, sen till att börja äta på nätterna igen, för att sen inte vilja sova alls varken dag eller natt osv osv.
Känner också igen det där med att ibland duger bara pappa eller vice verse, men då är det ju tur om man är hemma båda två på kvällen så dom får som dom vill haha ;-) Vet du, jag ska kika i boken åt dig och mejla väsentliga delar. Du har rätt, det är något utvecklingssprång i den åldern och kanske behöver hon lite extra näthet bara. Som sagt, hon kan ju somna mellan er och sen ev läggas över till sin egen säng om det kan funka...I bland får man bara "go with the flow" så att säga och ta en dag/natt i taget, för det ändras så snabbt ibland. Både till det bättre och till det sämre ;-)
KRAM!!
Hej igen min vän! har kikat lite i min bok nu, och det är utveckling på gång. Ni kan sluta fundera och analysera:) jag mejlar över lite på vanliga hotmailen, sen kan du få låna boken igen. Vi är ju igenom vår jobbiga 8-9 månaders fas. Kram!
Att räcka till är något jag tror vi alla tampas med. Jag är bara tacksam för att ni delar med er, så jag får förmånen att ha Mila. Jag blir också glad när du ber om hjälp - en av de sundaste egenskaper en människa har, tycker jag. Att be om hjälp innebär styrka i mitt sätt att tänka. Så mycket kärlek du och J bjuder på :). Glöm inte bort er själva. Kramisar mor
